Mclean Sweet flyttar runt med sin pappa som arbetar med att driva upp restauranger som nästan gått i botten. Detta gör att de flyttar väldigt mycket och Mclean har gått på ett flertal olika skolor de senaste två åren. I bokens början har de nyligen kommit till Lakeview och Mclean vet precis vilken roll hon ska ta sig an i den här staden. Fast något går fel så hon måste spela sig själv. Hur gör man det när det gått två år sedan sist och man glömt vem man är?
Du glömde säga hej då är Sarah Dessens senaste bok som översatts till svenska. Den är mysig och härlig och andas definitivt Dessen. Men något saknas, det där lyriska extaset infinner sig aldrig riktigt och man sitter hela tiden och väntar på att det ska komma.
Nu har jag fått det bevisat för mig att även stora författare kan ha så kallade "mellanböcker". Jag bokstavligen älskade Mitt perfekta liv och Mycket mer än så kommer inte långt efter på prispallen. Men Du glömde säga hej då kommer inte riktigt upp i deras klass. Den är helt klar läsvärd och bra, men den klarar inte att leva upp till förväntningarna som satts efter de två första böckerna.
Kan det bero på att karaktärerna inte är lika färgstarka som de brukar? Eller är det så att man inte kan skriva hur många böcker som helst på liknande sätt? Jag vet inte. Men jag kommer fortsätta läsa Dessens böcker och hoppas på att hitta fler guldkorn.
Du glömde säga hej då blev ingen favoritbok, men den är som sagt ändå mysig och tar upp ständigt aktuella ämnen som vänskap och att vara sig själv, vem det nu är. Även om inte handlingen och helheltsintrycket höjer sig så har boken fortfarande Dessens egna känsla och förtrollande språk, vilket gör att den nästan kan läsas bara av den anledningen.
Titel: Du glömde säga hej då
Författare:
Sarah Dessen
Förlag:
Rabén & Sjögren
Utgivningsår: 2012
Tack Rabén &
Sjögren för
recensionsexemplar.
2 kommentarer:
Förstår vad du menar, och även om jag inte heller blev riktigt lika lyrisk över Du glömde säga hej då så tycker jag ändå att jag fick samma slags känsla som endast Dessen kan framkalla. :)
Svar: Som det ser ut har jag bara sett max halva Ronja Rövardotter och inte ens läst boken, men jag är villig att pyttelite-delvis hålla med dig om att bilden påminner lite om Ronja och Birk!
För min del kom den upp i samma nivå som de övriga av hennes böcker. Kanske att jag tyckte bättre om den eftersom jag kände igen mig i storyn? Jag kunde känna igen mig mkt i hennes och mammans problematiska förhållande, skilsmässan och allt omkring det.
Skicka en kommentar