Ända sedan (mina) barnsbern har min pappas favoritbok varit Brott och straff av Fjodor Dostojevskij. Så boken har alltid funnits där, men när pappa berättade om hur man i boken klubbar ihjäl en häst beslutade jag mig för att aldrig läsa den.
Nu i och med att jag pluggar Littvet A är den obligatorisk kurslitteratur och alla mina kursare tjattrar om hur bra den är, att den nog kan vara den bästa boken under den här delkursen. Oj, då. Och här sitter jag med darriga knän.
Jag verkar inte ha så mycket att sätta emot längre, så here we go. Nu öppnar jag boken.
4 kommentarer:
Pluggar också littvet, ska ta mig an Brott och straff om några veckor. Ska bli kul att se vad alla pratar om, och om den lever upp till förväntningarna... :)
Jag läste den på gymnasiet och den berörde mig verkligen. Även omedvetet – för flera nätter under tiden jag läste den drömde jag utifrån Raskolnikovs perspektiv (och jag drömmer sällan så).
Kanske en av de få klassiker jag läst som verkligen levt upp till höga förväntningar.
Har aldrig orkat ta mig igenom den.
Stockholmsflickan: Lycka till och börja läs den tidigt, då den tar ganska lång tid att komma igenom pga tjockleken.
TidningsIda: Åh, mm flera av kursarna gillade den och sa att det var en av de bästa böckerna på kursen.
Hundöra: Jag hann inte igenom den. Jag läste 60 s. tror jag. Det fanns helt enkelt inte tid. Men jag gillade det jag läste så jag ska ta tag i den igen i sommar, när jag har mer tid.
Skicka en kommentar