De sista dagarna

Nu blev det ett glapp här igen. Det verkar inte som att jag kommit in i bloggflödandet efter semestern. Visserligen har den här veckan varit lite speciell då vi har haft sju norrmän inkvarterade och kyrkan har sin stora sommarkonferens. Jag själv har knappt varit på plats utan har varit hemma med hunden och följt gudstjänsterna via webben.

Under veckan har jag av och till lyssnat på Ringens brödraskap och jag kan ärligt säga att jag är fast. Efter att ha läst Hobbiten har jag funderat hur man gjort Sagan om ringen och de följande böckerna som uppföljare till en barnbok. Filmerna är så mörka och aningens hemska att jag allvarligt funderat hur man lyckats med det konststycket. Men nu när jag nästan är klar med Ringens brödraskap är jag lättad, denna bok har varit skriven på exakt samma sätt som Hobbiten och är inte alls så skrämmande som filmerna. De är verkligen hur bra som helst och jag njuter av vetskapen att jag har åtskilliga timmar av lyssnande framför mig innan serien är slut.

Sommarutmaningen 2011 inledd!

Nu har det gått ännu ett par dagar igen. Idag har vi varit hemma i Sverige i två veckor. Känns inte alls som att vi så nyss var borta på resan. Känns som att vi varit hemma i evigheter. Dagarna har fyllts med sysslor. Sådana där saker som måste göras och sådana som är bra om de blir av. Lite blandat sådär. Och en hel del tittande på 24 säsong 3. Någon var liksom nördig nog att köpa med sig en box med alla säsongerna hem från Vietnam... Dessutom slank en box med den kompletta Sailor Moon-serien ner i resväskan i Malaysia. Nä, vi är inte film-nördar, inte alls :P

Dessutom har jag dessa dagar hunnit knapra i mig ytterligare en Karen Kingsbury-bok. Lättläst, spännande men ganska förutsägbar. Helt okej då jag var ute efter en lättsmält bok. Den fick inte följa med på resan så jag passade på att avnjuta den innan jag klev in i sommaren stora utmaning: Sagan om Ringen-triologin.

Idag blev den inledd. När jag gick morgonpromenaden med hunden passade jag på att börja lyssna på första boken. Vad glad jag är att jag följde makens råd och lyssnade på Hobbiten först. Nu hade jag mycket större förståelse för inledningen, Bilbos äventyr och ringen.

Jag är mycket nöjd med uppläsningen och ser fram emot upplevelsen. Jan Waldekranz är en ypperlig uppläsare med inlevelse och speciellt hans särskiljande av röster glädjer mig. När jag lyssnade på Utrensning hände det åtskilliga gånger att jag blev förvirrad då uppläsare inte gjorde någon skillnad mellan olika personer och alltså läste upp samtal mellan olika personer med exakt samma röst och tonfall.

Lyssnandet kommer nog dock att ta tid. Enbart de två första böckerna tar upp en heltids arbetsvecka att lyssna igenom, så jag kommer nog att få hålla på ett tag. Det är dock ingen brådska, det får ta den tid det tar.

I'm with you 'til the end

Som ni alla säkert förstår har jag sett den absolut sista Harry Potter-filmen nu. Nu är det gjort. Nu är det slut. Det är lite svårt att acceptera. När sista boksidan var läst fanns ju alltid filmerna kvar, men nu då?

Självklart var filmen bra, men boken var helt klart bättre. Allt kändes så himla enkelt i filmen och allt det där som man själv fick fundera över i flera hundra boksidor förklarades enkelt med några repliker i filmen. Men helt klart var det en stor upplevelse att se filmen. Nu är jag ju dock sugen på att göra ett Harry Potter-maraton och för första gången läsa igenom alla böckerna på raken. Hmm. Får kanske försöka boka in det under hösten?

Vad tyckte ni andra? Vilken var bäst boken eller filmen? Vad saknade ni i filmen? Bring it on!

Lata sommardagar

Nu har vi haft ett par dagar här hemma och gjort oss ganska hemmastadda. Sista maskinen med tvätt snurrar i badrummet och den mesta packningen ligger där den ska i hyllor och skåp. Det mesta är nu som vanligt.

Under gårdagskvällen och dagen har jag lyssnat på Utrensning. Nu är den utläst. Tankarna snurrar fortfarande, så en recension kommer nog att dröja lite. För övrigt har jag många recensioner från resan som inte är nerskrivna. Det finns helt enkelt, som alltid, mycket annat som tar tid.

På förmiddagen ensamtränade jag Ludde för första gången. Jag ville åka ner till stan för att besöka biblioteket och köpa en ny kalender. Att köpa en ny kalender är alltid trevligt och känslan att öppna den nyinköpta kalendern och se de tomma bladen är nästintill obeskrivlig. Tänk så många dagar som ligger framför, rent bokstavligt som oskrivna blad. Det är härligt och spännande. På biblioteket lånade jag Sagan om Ringen, hela triologin på ljudbok i den nya översättningen. Vi får se om det blir läsning av den gamla översättningen eller lyssnande på den nya.

There's no place like home!

Borta bra men hemma bäst. Nu har vi kommit hem till Uppsala igen. Vi landade, några timmar försenade, på Arlanda i fredags. En natt spenderades i Västerås hos svärföräldrarna innan bilen styrdes mot ett bröllop utanför Tranås. Det var makens kusin som gifte sig. Efter detta har vi haft några sköna lata dagar i sommarstugan i Jönköpingstrakten med svärföräldrarna och svågerns och svägerskans familjer. Väldigt trevligt.

Aldrig trodde jag att det skulle vara så skönt att få komma hem. Att öppna skafferiet och se mat som jag själv efter behov och tycke kan tillaga, fick det nästan att tåras i ögonen. Det ska bli väldigt skönt att slippa bo i en ryggsäck, att hela tiden äta på restaurang och att aldrig riktigt vara bofast. Idag har vi tagit en morgonpromenad, tvättat kläder, packat ur ryggsäckarna och ätit egenhändigt tillagad mat.

Med hem från Småland följde en ny familjemedlem, hunden Ludde. Än så länge är han inte permanent bosatt hemma hos oss. Vi kommer att ta hand om honom under juli månad, sedan får vi se hur det blir. Men han är otroligt mysig och väluppfostrad.

Under skrivandet av detta inlägg har jag insett hur djupt inrotad ovanan att skriva svenska utan prickar är. Otaliga gånger har jag fått gå tillbaka och ändra så att prickarna kommer med. Aldrig hade jag trott att ordet svärföräldrar skulle vara så svårt att stava. Ni får ursäkta om ovanan kommer synas här på bloggen inom den närmsta framtiden, men jag försöker motarbeta den och tror att det ger med sig med tiden.