Detta med pseudonym

Det pågår ju en het diskussion om detta med pseudonymer. Jag är inte direkt intresserad, men jag började fundera lite på hela grejen med pseudonym.

Om jag någonsin kommer att skriva en bok och lyckas få den utgiven tror jag att jag skulle vilja skriva under pseudonym. Men då kom jag att tänka på: Vad säger man till folk som undrar vad man jobbar med? "Hej! Jo, jag är författare, men jag skriver under pseudonym så jag kan inte tala om vilka böcker jag skrivit" Den aspekten känns lite jobbig, speciellt med allt hemlighetsmakeri inom familjen, för jag antar att man i alla fall berättar för dem. Är nog jobbigt att leva med en stor hemlighet, fast det kanske det är värt?

Michail Bulgakov - Mästaren och Margarita

En främling som presenterar sig som Woland, professor i svart magi kommer till Moskva tillsammans med några egendomliga följeslagare. Det verkar som om hela helvetet brakar lös och mystiska händelser följer på varandra och folk försvinner i mängder eller tappar förståndet. Kaos råder i Moskva och ingen vet riktigt vad som händer. Samtidigt finns det i romanen en man som kallas Mästaren och kvinnan han älskar, Margarita.

Detta verk klassas som en av de fyra eller fem viktigaste böckerna i Ryssland efter revolutionen. En riktig klassiker kan man säga. Höga förväntningar hade jag när jag började läsa, men ack så besviken jag blev. Mästaren och Margarita sägs vara så bra, men jag tyckte att den var lite spännande och finurlig i början, men därefter ganska långtråkig.

Jag har svårt att förstå vitsen med att boken är skriven och vad författaren verkligen ville säga med den. Folk försvann och hälften av personerna som omnämns hamnar på stadens psyksjukhus verkar det som. Woland och hans kumpaner gör den ena nedriga saken efter den andra och vanställer människorna de möter. Jag har svårt att förstå komiken och det roliga i det hela.

Upprepande och långtråkig är två ord som karaktäriserar boken. En massa människor råkar ut för Woland och sedan får man berättat för sig hur dåligt personerna mår och vad som händer med dem sedan, antingen försöker de resa så långt bort från Moskva som möjlig, försvinner, dör eller hamnar på mentalsjukhus. De flesta personerna har väldigt lika namn så när författaren avverkat ett par stycken blir de svåra att hålla reda på. De sista 150 sidorna fick jag pressa mig igenom, trots detta hade boken ett ganska bra flyt, men till slut ville man bara att den skulle vara över.

Jag är glad att jag har läst boken och fått skaffa mig en egen åsikt om den, men det är nog ungefär allt. Den gjorde inget stort intryck på mig.

Sommarläsning

Här kommer en läsenkät angående sommarläsningen, som cirkulerat på flera bokbloggar nu i dagarna.

1. Bäst i sommar?

Tror att jag svarar Jane Austen med Pride and Prejudice och Audrey Niffenegger med The Time Traveler's Wife. Rent allmänt måste jag säga all tid jag haft att läsa på. Har haft en ganska lugn sommar med mycket tid att läsa.

2. Sämst i sommar?

I bokväg måste jag säga: Lord of the Flies av William Golding och När natten är som mörkast av John Marsden.

3. Vad har du helst läst på stranden?

Brukar inte läsa på stranden, där badar jag mest. Men ska åka till Cypern om en och en halv vecka och då blir det nog mest pocket tror jag. De är lätta att bära med sig.

4. Var har du läst mest?

Jag har nog läst mest i soffan eller i sängen. Det är de platser jag läser mest på överhuvudtaget.

5. Har du haft något läsprojekt under sommaren som du lyckats eller misslyckats med?

Projektet att läsa mer böcker än förra sommaren har jag lyckats med. Annars har jag deltagit i Lyrans Dystopia utmaning och den kan man väl säga att jag lyckats med, har läst tre böcker än så länge och augusti är inte slut än.

6. Nämn en ny bok som du har köpt i sommar!

Jag personligen köper inte böcker så ofta, och har faktiskt inte köpt några böcker i sommar, däremot har jag fått Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann i present och Fallen ängel som recensions-ex.

7. Vad ser du fram emot att läsa i höst?

Jag ser fram emot att fortsätta läsa serien om Sookie Stackhouse. Läste första boken i början av sommaren och har resterande tid väntat på att bok nummer två ska bli klarläst av andra lånare och inlämnad på biblioteket. Bok nummer tre ligger redan här hemma och väntar.

Becca Fitzpatrick - Fallen ängel

Väldigt länge sedan jag läste ut en bok så snabbt. Vid fyratiden igår hämtade jag in posten som innehöll ett paket med denna bok. Nu vid åttatiden imorse var den utläst. Jag skulle ha läst ut Fallen ängel i natt om inte klockan slagit två och maken kom hem från jobbet för att få någon timmes sömn innan han stack dit igen.

Storyn är som sådan: Nora Grey är en till synes helt vanlig tonårstjej. En dag dyker Patch upp, mörk, attraktiv och farlig. Han börjar dyka upp överallt i Noras liv och verkar veta allt om henne. Men inte bara det. Snart börjar också andra mystiska saker hända. Nora vet att Patch har en hemlighet och att han är farlig, men kan inte sluta dras till honom.

Fallen ängel är en otroligt spännande berättelse, det måste man ge Fitzpatrick en eloge för. Spännande och väldigt oförutsägbar, speciellt när den här världen hon målar upp är väldigt outforskad. Man har inte något riktigt grepp om vad man kan förvänta sig eller vad som kan hända. Allt verkar vara möjligt.

Boken har lite Twilightkopia-varning, det har den, men det är inget jag tycker stör nämnvärt. Karaktärerna känns dock lite platta och saknar riktigt djup, men i spänningens hetta är det inget man fäster sig vid. Fast i gestaltningen av Patch måste något gått lite snett (eller så är inte jag funtad som andra människor) för jag hade svårt att se honom som attraktiv eller sexig, för mig stannade han vid farlig och opålitlig. Där lyckades Meyer bättre än Fitzpatrick då Edward både lyckas vara bad boy men ändå god. Jag menar: i de uppgörande scenerna i Fallen ängel verkar det mest som om Patch mest bara står och tittar på. Vad är det för stil?

Fallen ängel eller Hush, hush som det engelska originalet heter är Becca Fitzpatricks debutroman. En lyckad debut skulle jag säga. Jag drog en lättnadens suck när jag surfade runt på hennes hemsida och såg att uppföljaren är på väg att ges ut. Slutet på boken kom så väldigt snabbt att man inte hade fått svar på alla sina frågor, vilket lämnade en irriterad eftersmak. Jag tycker inte om att stå kvar med frågor, utan vill gärna få dem besvarade, vilket boken misslyckades med. Men om det finns en uppföljare på väg så kan jag lugnt sätta mig och vänta, många av svaren kommer nog med tiden.

Teologin i boken går inte hem hos mig, men om man tar Fallen ängel för vad den är: en uppdiktad berättelse så får den många plus. Den lyckas att fängsla mig från sida ett till bokens slut, vilket jag säger är ett väldigt bra betyg.

Tack till B. Wahlströms för recensionsexemplar.

Catherine Ryan Hyde - Pay it Forward

Vår värld förändrad till det bättre på grund av en pojkes till synes naiva tro på mänskligheten.

Allt börjar med en skoluppgift: Kom på ett sätt att förändra världen och gör det! Trevor McKinney bestämmer sig för att göra goda gärningar för tre personer, men istället för att tacka honom och göra något gott tillbaka ska de "skicka vidare" och göra något gott för tre andra personer. Han hade alla emot sig för vem skulle skulle skicka vidare? Ingen, vare sig Trevor själv, hans lärare eller hans mamma kunde föreställa sig hur långt det här skolprojektet skulle komma att sträcka sig.

En gripande bok, minst sagt. Jag hade höga förväntningar när jag började läsa och jag tycker mig inte ha blivit besviken. I Pay it Forward blandas huvudberättelsen med utdrag ur tidningsartiklar, intervjuer och utdrag ur Trevors dagbok, allt för att beskriva händelseförloppet ur flera vinklar. Syftet är att gå tillbaka i tiden för att se hur allt började och följa utvecklingen.

Trevor är en ung kille på tolv år vid bokens början. Han bor tillsammans med sin mamma Arlene, före detta alkoholist som kämpar för att hålla sig borta från drickandet och att kunna leva ett drägligt liv tillsammans med sin son. Lägg sedan till Reuben, en mörkhyad sargad veteran från Vietnam-kriget som flyttar till den lilla staden för att träda in i en lärartjänst. Dessa tre utgör grunden för ett mycket intressant persongalleri.

Men jag antar att det "stora" med Pay it Forward är budskapet. Att det går att göra en skillnad i det här samhället. Det som krävs är lite tro. Tro på att människan faktiskt inte är helt igenom ond utan att det finns något gott i oss alla. Och att alla kan göra en skillnad, vilket Trevor är ett stjärnexempel på. Man kan dock inte låta bli att undra: Kan det som boken berättar om hända oss? Fast det kanske är hela tanken? Att få folk att tänka till. Jag känner dock att jag står bland de skeptiska, jag har lite svårt att se den verklighet som målas upp i Pay it Forward där folk helt utan vidare ger bort sina splitternya bilar och dyrbara ägodelar för att "skicka vidare". Förlåt, men jag har lite svårt att se det. Även om jag väldigt gärna vill tro att det skulle kunna hända.

En glad överraskning boken bjöd på var de olika synvinklarna som kom fram. I de allra flesta böcker följer man en huvudperson genom berättelsen som antingen är skriven i första- eller tredjeperson. I Pay it Forward får man genom tredjepersonsberättande följa, framförallt Arlene och Ruben, men också andra personer som är viktiga för handlingen. Det kändes så befriande (konstigt uttryckt, men det var så det kändes). Jag har aldrig tänkt att man kunde skriva på det sättet, men det går tydligen och jag tyckte att det fungerade riktigt bra.

Något jag dock störde mig på i läsningen var de hopp och glapp som kom ibland. Mellan vissa kapitel och stycken kunde det gå dagar och ibland upp till flera veckor, vilket var väldigt irriterande. Jag tycker om att få vara med hela vägen, men jag kan förstå om det var svårt att få till det i det här fallet. Boken består ju som sagt av en hel massa dokumentation av vad som hände varvat med huvudberättelsen. Jag tyckte att glappen störde, men i det stora hela hade det mindre betydelse.

Som avslutning: Pay it Forward är en helt klart läsvärd bok med ett bra budskap. En fascinerande berättelse om hur något väldigt litet blir något extremt stort. Den ger en vilja att bättra sig och göra något för att förändra världen och visar att det egentligen borde vara möjligt.