Jag har läst min första Harlequin! Jag vet inte riktigt om man kan kalla det en prestation direkt. Men jag ville ha någon lätt och snabbläst och då passade denna bok utmärkt.Äppelblom handlar om Eden, som efter sin pappas död inser att hon i princip är ruinerad. Så efter att ha varit van vid att leva lyxliv i Philadelphia investerar hon sina sista pengarna i ett ridläger för flickor där hon själv får arbeta som ridlärare.
Ridlägret ligger granne med en äppelodling som den framgångsrike Chase äger. Han och Eden träffas av en tillfällighet på hans marker och han blir förälskad i henne. Men Eden är inte direkt sugen på att bli uppvaktad, så Chase tålmodighet sätts på prov.
Efter denna intro så har boken all möjlighet till att bli en sockersöt historia, vilket den blir. Lite för sockersöt för min smak faktiskt. Redan från början vet man att dessa två kommer bli ett, ingen tvekan om saken. Deras romans är kärnan i berättelsen, det känns som att allt runt omkring, ridlägret, hennes bakgrund och miljön bara finns där för att fylla ut berättelsen.
Chase är alldeles för påträngande och självsäker för att kännas äkta. Han är bara den snygga och oemotståndliga mannen man bara måste falla för. Och Eden, den unga rika kvinnan som finner sig själv och den riktige mannen för hennes liv på ridlägret den sommaren. Eden bjuder visserligen på en del överraskningar i avslutningen som ger henne lite plusspoäng.
Så, njae. Det här var inte litterärt sett den bästa bok jag läst. Jag är inte direkt imponerad av Roberts skrivförmåga, och blir inte så sugen på att läsa mer. Äppelblom gjorde det jag bad den att göra, underhålla mig en eftermiddag och få mig att komma igång med läsandet igen. Men mer än så bjöd den inte på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar