Bort, bort utspelar sig i Indien. Sophie Das lever i en ganska händelselös och tråkig tillvaro i storstaden Bangalore. Hon arbetar med att skriva undertexter till Hollywoodfilmer fast familjen tror att hon arbetar som redaktör på ett förlag för barnböcker. Hon röker gräs, försöker att inte bli vräkt och funderar på livet. Swami, hennes pojkvän gör allt för att bli befordrad och kunna få lån till en bil.Långsamheten och händelselösheten är det första som slår emot en. Sophie sitter på sin balkong, tittar ner över Bangalore, röker och funderar. Det blir aldrig någon fart i historien vilket spär på rastlösheten. Man håller kvar i boken med tanken att "snart kommer det väl i alla fall att hända något!". Men nej, boken sniglar på och det fartfyllda intressanta händelserna man väntar på uteblir.
Kulturen kan vara det som försvårar för mig som västerlänning att njuta av boken. Indien är ett helt annat land än det jag har växt upp i och har ett helt annat synsätt än vad vi har. Men denna långdragna händelselösa tillvaro som boken skildrar går tyvärr inte hem hos mig.
Trots detta kan man inte annat än känna förståelse för och medlidande med Sophies vänner när de febrilt försöker att lämna Indien för Västvärlden. Jag vet många i min närhet som har ett stort hjärta för Indien, själv har jag dock aldrig varit där. Men jag tycker ändå synd om de människorna som krampaktigt försöker komma därifrån. Inte av den anledningen att Indien akulle vara ett dåligt land, det säger jag inte alls. Utan sorgen för de som inte lyckas med det de verkligen vill.
Tack till Ordfront för recensionsexemplar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar