lördagen den 19:e december 2009

Stephenie Meyer - Om jag kunde drömma

Jaa, det här är verkligen decenniets kärlekshistoria! Och helt omöjlig att lägga ifrån sig. Den fångar en helt från första sidan. Det är inte ett skämt eller klyscha utan det gick knappt att sluta läsa. Jag funderar på vad det egentligen är som fångar en? De vackra vampyrerna, den intressanta handligen eller den omöjliga kärleken? Eller kanske alltihop?

Det är svårt att beskriva boken i ord men den ger en god-feeling. Man blir så lycklig när Bella och Edward får vara tillsammans och man vet att när han är närvarande så kan hon vara trygg. Även om deras tillvaro vajar mellan deras kärlek till varandra och Edwards strid mot sin egentliga natur. Detta är en underbar berättelse om en kärlek som egentligen borde vara omöjlig.

Jag älskar Edwards ironi. Hur han skämtar om sig själv och vad han är. Det går verkligen inte att låta bli att älska honom men jag antar väl att det är meningen?

Jag säger bara en sak: Läs den! Hysterin kring Twilight-böckerna är helt förståelig. Första boken är helt underbar. Jag älskade den verkligen och njuter av tanken att jag har tre böcker kvar att läsa och två filmer att titta på även om det sägs att den andra filmen inte är bra.

onsdagen den 16:e december 2009

En person som inte älskar mord och dråp

Just nu är hela svenska folket (känns det som) helt insnöade på kriminalromaner och deckare. Typ alla utom jag. Jag har aldrig förstått tjusningen med det hela, det är ju bara en massa mord och olyckligheter. Vad är det för roligt med det egentligen? Mysterier tycker jag om, där det händer en massa saker man inte förklara, med en massa spänning och så vidare. Men att nysta i mordhistorier, vem som mördat vem, hur man gjort det och så vidare, tycker jag inte är det minsta spännande.

Vad tycker du? Är jag helt ute och cyklar?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...