Det där med översättningar

Jag tror nog att det är på grund av att jag är språknörd som jag har detta "problem" eller hur man ska uttrycka det. Jag tycker väldigt mycket om att läsa böcker på sitt originalspråk (om jag behärskar det...). Nästinpå att jag föredrar det. Man får inte riktigt samma känsla av att läsa översättningar som när man läser originalutgåvan, vet dock inte om det beror på översättarna eller om det beror på att språk är olika och har olika begränsningar.

Det hela började med Harry Potter tror jag. När jag blev tillräckligt gammal för att förstå engelskan tillräckligt bra så började jag läsa de böckerna, för jag orkade helt enkelt inte vänta på de svenska översättningarna. Minns att jag som 10 åring (eller något liknande) satt och försökte mig på Hemligheternas kammare, men första sidan tog mig en timme att läsa så jag gav upp. Men från bok nummer fem så läste jag dem på engelska.

Språk är verkligen olika. Märker det speciellt nu när jag studerar skillnaderna och likheterna i världens språk. Men även språk som är så pass lika som svenska, engelska och tyska är väldigt olika. Saker som funkar bra på engelska kann ofta kännas så platt på svenska. Likaså på tyska.

Jag vet inte om det bara är jag som är gnällig. Men jag tror att detta kan ha haft en inverkan då jag tidigare ville bli översättare. Ett försök att överföra den där magiska känslan av engelska till svenska. Eller i alla fall göra det själv så att jag inte kan klaga på någon annan om översättningen inte blir bra, som många av mina kompisar kan intyga på att jag brukar göra.

Men: vad tycker du? Någon som känner igen sig?

Böcker vs. film

Jag såg förra veckan att man gör en nyfilmatisering av "Alice i underlandet" med bl.a. Johnny Depp och Anne Hathaway. Tycker detta är jättekul! Jag har (i alla fall inte vad jag minns) sett hela filmen i de föregående versionerna. Tror mig ha sett stora delar av den tecknade versionen dock.

Det är ju ganska på modet att göra filmatiseringar av stora och berömda böcker. Sådana som "Sagan om Ringen", "Kalle och Chokladfabriken", "Harry Potter" och "Narnia". Alla Jane Austens romaner finns filmatiserade och många av dem flertalet gånger.

Jag tycker att denna trend är bra av olika anledningar:

- Man kan uppleva bra historier på olika sätt. Ibland vill man mysa med en bok men ibland så kanske man hellre bokstavligen vill "se" berättelsen. Man kan då lägga märke till saker som man inte tänkte på i boken.

- "Alla" kan avnjuta den. Let's face it, alla tycker faktiskt inte om att läsa, sorgligt men sant. Men de som kanske aldrig skulle ta tid att läsa boken kan se filmen istället, och på så sätt ta del av historien.

- Det blir nytt och fräscht. Alla personer kanske inte gillar att kolla på äldre filmer utan vill ha de lite nyare och då är det ju bra att de får det.

- Man blir påmind om dem. Ibland glömmer man bort alla bra historier och då blir man påmind och kan avnjuta och återupptäcka hur bra deverkligen är.

Dock finns det ju negativa saker som följer med också:

- Allt handlar i slutändan om pengar. Inte alla filmar på grund av den fenomenalt braiga historien utan på grund av att den är känd och älskad och då går det ju att tjäna mycket pengar på den.

- Filmer brukar oftast vara 1,5 - 2h långa. Vilket medför att man måste dra ner på saker, ta bort saker och ändra på saker. Inte alltid positivt. Speciellt inte om man älskat saker i böckerna som man gärna ville se visuellt, och så inser man att det blivit borttaget.

Jane Austen - Emma

Äntligen är jag färdig med Emma. Inte alls att boken var tråkig och att jag därför är lättad över att den är färdigläst. Utan snarare att den helt enkelt bara tog lång tid, det gick sakta. Jag började läsa boken i juli någonstans och är vanligtvis en snabb läsare. Men det var väl 1800-tals engelskan som orsakade allt antar jag, även om jag är språkgalning så har jag ju aldrig läst äldre engelska på det viset.

Men boken i sig då? Typisk Jane Austen-stil med mycket kärlek, äktenskap, baler etc. Boken handlar om unga Emma som är begeistrad i "match-making". Denna gång blir dock inte allt som hon tänkt sig vilket får oanade konsekvenser. Jag tyckte om boken, den var väldigt lätt att leva sig in i och "följa" med personerna om man nu kan uttrycka det så. Man hade en förväntan för vad som komma skulle.

Jag har tyckt om Jane Austen ett bra tag, detta är dock första boken som jag läst, annars har jag bara sett filmerna. Efter att ha läst den här boken är jag fortfarande sugen på att läsa flera av böckerna. Ser fram emot Stolthet och Fördom, min favorit hittills av Austen-historier.

Barndomens favoritböcker

Än så länge var den period då jag läste mest när jag var liten. Sedan när jag kom upp i 15-16 års åldern fylldes tiden mer och mer av studier. Men här är mina favoritböcker från barndomen. De listas helt utan inbördes ordning, tror inte att jag skulle kunna rangordna dem.

- Harry Potter-serien av JK Rowling. Behöver den någon närmre beskrivning? Började läsa den när jag gick i femman och slutade, ja var det två år sedan sista boken kom ut?

- Robot-böckerna av Lin Hallberg. Berättelsen om en häst-tjejs uppväxt med alla dess mot- och medgångar.

- Den oändliga historien av Michael Ende. mindes att jag såg filmen på dagis som liten, läste sedan boken när jag blivit lite äldre.

- Den mörka materian-serien av Philip Pullman. Nu har ju den första boken "Guldkompassen" blivit film, så den har fått ganska mycket publicitet på senare tid.

- Lejonninans sång-serien av Tamora Pierce. Helt underbar medeltid/fantasy serie om den unga Alanna och hennes kamp för att bli riddare då detta egentligen är omöjligt eftersom hon är kvinna.

- Johannesnatten-serien av Gull Åkerblom. Svensk fantasy/mysterie-serie om flickan Matilda.

- King of Sunset-serien av Ulrika Ekblom. Återigen en hästboksserie. Handlar om travhästen King of Sunset och hans skötare.

- Änglar i hissen-serien av Kristoffer Leandoer. En stormig kväll hittar David en hiss i sin trädgård och detta leder till både det ena och det andra.

- Spelkortmysteriet och Julmysteriet av Jostein Gaarder. Gaarder är helt fenomenal med sitt öga för detaljer och sitt sätt att väva ihop saker till oförglömliga berättelser.

Ser när jag tittar tillbaka att jag tyckte väldigt mycket om mysterier/fantasy. Fast jag var inte så mycket för böcker i Eddings-anda eller Terry Pratchett, kom mig aldrig för att läsa dessa.

Känner du igen dig? Vilka böcker var dina favoriter som liten?